Du var en sol

Bland nattens månar

En sten av märklig sammansättning

Fri att vandra egna vägar

Förundrade vi såg ditt ljus

Bländande och klart

Men också sorgens mörka tundror

Letade sig genom våra synfält

Vi gladdes för din klarhet

Frös under dina tundrors svalka

Där tårarna vi hade frös till

Glansig havsis mitt i hettan