Tänk så många varv jorden har snurrat, tänk så många vindar träden har härdat. I mina vener trängs blodet med livet. Med blommans knoppar o rotens starka anknytning till jorden, ja, jag har båda fötterna på jorden. Det känns ljuvligt. Med armarna svävar jag och knopparna öppnar sig till nytt liv, det finns något där i. Grön är växten, färgen ser vi inte än, vi vet inte, är inte där än. Hemligheten om dess färg, framtiden, gör mig nyfiken, håller mig tillbaka, får mig att fundera, att längta. Bladen siktar mot solen och fotosyntesen gör sitt jobb, under tiden njuter jag av skenet mot ansiktet, ler lite och blundar.