I väntan på livet

Där

vid vattnet

satt han och väntade

stilla med

blicken mot en

obruten yta



Här

sade han och pekade

här under

har livet

sitt ursprung



Snart

viskade han

måste det andas

och bryta sig upp


till mig

Fri vers av Mygg
Läst 1104 gånger och applåderad av 50 personer
Publicerad 2009-05-04 21:09

Skriv ut
Spara som PDF

stenen/ Yv Ericsson ååå. älskar denna dikten! det är så bra, man kan återvända till dikterna. Och känna samma känsla varje gång. 2011-12-22

Mikael Lövkvist Jag fann din dikt i den nyutgivna poesiantologin. Den berör mig på många plan. Jag anser att din dikt är en fullständig juvel som reflekterar tillbaka riktigt oändliga djup. Tusen tack för denna inspirerande läsning! 2010-12-18

ej medlem längre Får en liten tankeställare här, egoism!? Kan den vidriga egenskapen göra att vi aldrig lever?-du är mer än bäst på att ställa frågor som måste både tolkas och besvaras-myggabästitest! 2010-10-20

Odekoreradsjäl Där livet inte har en funktion Väntar istället på sin stillhet Som aldrig kommer. 2009-12-04

Bim tack för läsning av ett stycke ljuv poesi 2009-11-16

Ulf Lagerholm poesi på riktigt, och sådan går egentligen inte att stycka upp i mindre bitar, det ligger liksom i själva kärnan, det där som inte går att uttrycka på annat sätt jag hittade dig genom tips från Stenen, å det vill jag tacka henne för 2009-10-30

ordterroristen Jag vill uppmuntra dig att fundera lite djupare och korrigera texten där du känner att det finns öppning för det. Den är ljuv, men bär på ännu mer potential. Jag är övertygad om det. Du är så nära! Jag tror det handlar om att lägga språket och melodin på ett sätt att sinnet finner en uns djupare ro. Då kan det slappna av och nya djup kommer uppenbaras som undertoner i ett ackord allt eftersom tonerna fortsätter svänga. Innehållsmässigt tror jag att första stycket har ännu lite mer att ge. Vänd och vrid på det lite. Lek med det så tror jag det uppenbarar sig. Det släpar lite i förhållande till de andra två, omän lite så påverkar det sinnet. Jag njuter verkligen av de tankar som du låter resonera vidare med de sista styckenas slut. Jag kan inte riktigt förklara det. Det är som om de skapar små explosioner som spränger till vid olika tid varje gång. Explosionerna liknar en kittling, men är ändå långt därifrån. Provocerande men lockande kanske jag kan säga. Ursäkta att jag är kryptisk, men jag ville försöka ta dig in i mitt sinne dina tankar välkomnas av mitt sinne. Jag känner igen några toner av äldre keltiskt-kristen poesi. Något jag också kan rekommendera dig att läsa som inspiration, men mest som njutning. Låt sinnet suga i sig friden i de bönerna /poesin som en svamp suger i sig vatten. Skapar visdom och välbehag. 2009-08-13

ordterroristen underskön stillsamhet finner jag i orden. denna form berör mig, men fundera på annorlunda radbrytningar. De som är nu skadar språkmelodin för mig. Jag skulle också vilja se flera av dem, men inte alla, förlängas. Att de lägger sig naturligt. Även om det kan vara effektivt om en eller två bryter lite udda i syfte att provocera tankarna. tack. du är begåvad. fortsätt arbeta med ditt uttryckssätt. jag njuter av läsningen och upplever nya tankar formas inom mig. ett signum på god poesi för mig. 2009-08-13

Glensan Ljuvligt skrivet med en skön myzig känsla hela vägen 2009-07-21

berxper Vad bra att du är öppen för kritik! Jo...jag tänkte att rad 8 och 9 skulle byta plats! Han säger väl detta i ett svep: "Här här under".... Marsch pannkaka - det är bara att byta tillbaka! Eller så kan du skriva: Här här över sade han och pekade finger åt gud har underlivet sitt ursprung... Då blir "sade han och pekade finger åt gud" en bisats. Och i sammanhanget blir bisats och underliv såååååå symboliskt! 2009-07-14

Mygg Vad glad jag blir över ditt lilla råd, du har ju alldeles rätt. Ska genast ändra! Tack 2009-07-04

Jnåt väl värt en omväg, det där livet! 2009-05-06

Jessica Ebbesson Underbar! 2009-05-05

stenen/ Yv Ericsson En sådan fridfull och lockande väntan, kanske på att födas Så vackert 2009-05-05

Rosen Mjuka toner...en saktmodig väntan, hopp om pånyttfödelse.. Gillas!! 2009-05-05

Fredrik Stillesjö Hej Mygg! Gillar mycket den här dikten. Den döljer inte bara ett vattens djup utan även andra. Hälsar vännen Fredrik 2009-05-05

Teresia Ridell Ryser till av vällust av att läsa dina rader, som går rakt in i hjärtat. Underbart bra !! 2009-05-05

Sladjana Zubcevic Underbart skrivet! 2009-05-05

berxper Ännu en sån där underbar dikt! Jag tycker om när du väver in filosofiska tankar: Snart spricker livet upp och det börjar myllra av liv. Du är alldeles enastående!! 2009-05-05

ej medlem längre Längtan till havet-det stora blå,är det som andas liv i alla liv! helt makalöst vackert skrivet,om väntan som måste till mellan is och vågor, värme i strändernas stenmosaik, tänker jag stilla-innan nästa storm! 2009-05-04

Carola Zettergren Makalöst bra..! 2009-05-04

thyra Skön optimism i dina ord! 2009-05-04

ej medlem längre helt suveränt! *storapplåderingsapplåder* 2009-05-04