läser mig gråtande i tystnad
förlora all tilltro på de vackra
blott en dag i sänder blir min tanke

en tomhetskänsla utan ord
det viner sorg i det djupaste inre
ett väsen som aldrig kan släckas

läser mig vilsen och rädd under varje dag
där jag står kvar ensam med ekande rop
någonstans ute på öppna hav

utan att skåda land