du kom och stal min flytväst
när jag låg och guppade
i mina betongskor

mitt ute på en stormig ocean
förvånad tappade jag andan

när jag sjönk
bekymrad
långt ifrån skräckslagen

men det är svårt att gå
på en havsbotten
iklädd kängor av sten

inte omöjligt
men det krävs
erfarenhet
viljestyrka

när man väl lärt sig simma
i dom tunga skorna
hittat lite murket bråte
att klamra sig fast vid

är det lite förargligt när någon
kapar den ruttna farkosten
och man har glömt
bort hur man flyter

jag höll andan
och sjönk bittert igen
denna gången
stannade jag där
åt mina alger
och skaffade mig gälar

jag bet i det sura äpplet
irrade runt där nere i mörkret
och undrade
vad fan det var
som hände egentligen

flytvästen var ju en gåva ifrån dig
inget lån
inga villkor

men jag blev tvungen att gilla läget
vad annat kunde jag göra

så nu promenerar jag runt
på min botten
utan solljus
utan dig

utelämnad till
mina minnen