Jag hade en natt en konstig dröm,
där jag färdades genom tid och rum.
På en fjärran plats fann jag mig ro,
där bortom drömmen ville jag bo.


Av rädsla för att drömmen sakna,
jag valde att sova, aldrig mer vakna.
En lättnadens frid tog då vid,
jag äntligen ägde oändlig tid.


Men då helt plötsligt och abrupt,
jag ur drömmen vaknade upp.
Omkring mig var allting skinande vitt,
där jag låg på bädden i sjuksalens mitt.




Läkarna sa; Se nu, han vaknar.
Jag sover ej längre,

men åh så jag saknar.






© Boa Berg
2009-05-04
11:31
2009-05-05
00:07