Fel allt är fel

Kyla intensiv kyla,
Du ser på mig med avsky i din blick,
Din hud känns kall mot min nakenhet
Tomheten höjer sig över oändligheten,
En tyst ros faller till marken med en skräll,
Ser tårögt på mörkret som formar sig i dina kalla ögon
Kylan är nu märkbar luften blir kall att andas,
Rosen är krossad och du skriker tyst ut din ångest
mot min kalla hud,
Önskan om ett ljus ett hopp i den tomma förintande kylan
Tystnaden kryper ut mot ett tomt rum
Och jag önskar att jag inte längre fanns ?