Kunde jag skulle jag sjunga en stump
men ej om den lille katten.
Ni vet, han som for runt om sin rump
men aldrig, nej aldrig fick fatt´en.

Nej! Jag skulle sjunga om vardagen plågor
en kampsång, ett skillingatryck det får bli.
En jordnära sång bland böljande vågor
när fotfolk av börd på regering satt pli.

Sen skulle jag sjunga om kärlekseliten
höra hur björkarna susa ibland.
Segla så stilla med Lasse så liten
långt bort till kusten i fjärrande land.

Ljudnade toner jag sen skulle trolla
när åtta blir nitton och nitton blir två.
Tappa min sko som en dum liten fjolla
låta mig kyssas från häl och till tå.

Hemma på gården står en gammal Ford
som varken har hjul eller ratt.
Hybriden förväntas att köra sin lord,
frallan den smöras från tanken så glatt.

Som trollmor jag lagt mina elva små barn
och vyssat dom stilla med svansen.
Klättrar sen ivrigt på stjälk som ett flarn
böna blir ärta, sömnstörd madrassen.

På hösten så skulle jag gå uti backen
sjunga en visa i villande skog.
Guldet med hattar bugar på nacken
på fältet syns bonden förföra sin plog.

Kunde jag skulle jag sjunga en stump
men ej om den lille katten.
Vänder på häcken med helnaken rump
stickor och snår från rabatten.






ME/09