jag gör stora steg såkallade framsteg
drogfri och stolt, jävligt rädd dock men inte feg
jag kliver stora kliv med mina jättefötter
men fortfarande ligger jag sömnlös många nätter
kallsvettig och rädd för hur morgondagen ska bli
somnar dock tillslut och drömmer om ett bättre liv
vaknar upp klockan tre och det är samma visa igen
sätter mig och skriver texter för att få bot på ångesten
ännu en dag av tårar för allt det som hänt
svårt och se ljuset trots alla lampor som jag tänt
försöker hålla mig clean även fast jag mår som skit
lägger mig ner i hopp om att ljuset hittar hit
men som vanligt går jag på en nit, det fina blir som
vanligt till skit och nu är jag trött på att alltid trilla dit
fram och tillbaks det blir kaksmet av allt
nu ligger jag på marken utomhus och det är kallt


Jag ser ett ljus, men det tyner allt mer bort
tankar om ett bättre liv blir ett minne blott


Precis som förut så tar jag mig upp
men åter igen så börjar jag ge upp
jag får krupp på mig själv och hur jag fungerar
kan inte leva så här, men ödet insisterar
ja de e dags att ta sig ur all skit och börja mitt ansvar
för snart är de det enda jag kommer att ha kvar
jag är en sjuk man, missanpassad och liten
och i detta samhälle är det vi som får ta skiten
ni tar från dom fattiga och ger till dom rika
det är dags att revoltera och kriga för vår rättvisa
slaget må va förlorat men kriget det är vårt
passa er för fan, vi sätter hårt emot hårt
trots de e svårt, men syftet är rätt
vi förväntar oss inte att fighten ska vara lätt
lyssna på mina ord, alliance represent
vi kommer med styrka det är faktiskt inget skämt


Jag ser ett ljus, men det tyner allt mer bort
tankar om ett bättre liv blir ett minne blott

 
Ni tar från dom fattiga och ger till dom rika
ni pratar om solidaritet men kan ni va mer specifika
er politik är keff funkar den ens?
Hur kan ni med hög utbildning sakna kompetens