Att dököttet har vaknat
efter dagens långa slit,
när "måstespringens" ben
har sprungit hit och dit.

När stapplandet på golvet
i vingel går i trav,
och knäna värker multum,
på fothäl finns det skav.

Att huv`et sen är luddigt
när ögon virrar runt,
det kan väl aldrig nån´sin
för någon vara sunt.

Nej jag vill dofta korkek
med Ferdinand så klart,
sitta där på ängen
och känna mig så smart.

Att slitas ut i förtid
kan aldrig vara lätt,
så därför jag parkerar
vid Lady, Lufsens rätt.

Sen suger vi spagetti
uti en långan rad,
kryddar den med kärlek
och vänder livets blad.






ME/09