Gårdagen var en inhägnad lekhage
Den var vissnad blomfröjd
den var grönska och jubel

en snubbeltråd utlagd
kring den stilla
sittande vandraren

Nu i morgonen saknar jag minnet
och känslan av konstlad eufori
som ändå var min

blåröda viner mina läppar färgats av
melankoli med mörktunga ögon
med bly i min främmande lekamen

som ändå är jag

väntar tinningarna snart helt grå
likt Klorofyllet lämnar sina blad
mina systrar och bröder

träden

vackra gråskalor stiger ur själva marken
en tidig morgon som denna
där löven fallit sedan länge

jag saknar varken livslust
eller envishet eller ännu förmågan
att kunna vara glad

dagen sjunger tonarter och ljusspel
sjunger substans och lera och kyla
ett sorgset lustspel för betraktaren

som saknar denna ro
och vaksamma bidan

dagen efter uppvaktar min kropp
och mitt sinne
söker mitt hjärta med leda

men jag hörde korpar och kråkor
och så denna rösten som i skogar bo
närvarande väntar

den som gör mig
så sorgset glad