På ett solvarmt golv bland spridda papperark, finner jag delar av mig själv. Gulnade fragment väver en saga med saknade kapitel. Tomma rader jag än gång skrev fulla av kärlek längtan och förtvivlan, berättar en historia i sig. Spretig handstil dansar i moln av stoft och damm, små spillror av något vackert, något skört.

Tassar över grånade brädor, rädd att störa tystnaden med mina andetag med mina smygande fotsteg. Lutar huvudet mot solfläckad tapet och vilar i stannade klockor. Vrider och vänder på papper och bokstäver, försöker fånga mellanraderna som dansar i fönsterkarmen. River och sliter de papper som minns, öppnar alla dörrar till det som var.

På ett solvarmt golv bland spridda pappersark, finner jag mig själv. När ljuset strilar in genom ett dammigt fönster, skriver jag åter de kapitel jag slet och rev och brände. Tomma rader berättar sagan om allt det som inte blev, allt det som betyder mest av allt. Viskar om all min längtan all min förtvivlan och alla drömmar jag vävde för ingenting. Något skört, något vackert och jag ska öppna alla dörrar nu. Låta vinden leka i allt det som var, låta flydda dagar fästa på tårade papper.

När jag håller allt det jag var i handen, ska jag minnas alla färger alla regn alla sånger. Då ska jag skriva ner allt det jag helst av allt vill glömma, allt det jag är så rädd att förlora. Min saga av tappade kapitel, spridda pappersark i symfoni av flydda drömmar.