Det löper två skuggor längs mitt tak, den ena är av spindelväv och nätter som inatt kan jag inte låta bli att tänka på, vad som kunde ha varit. Vad som kunde ha blivit om vi bara vågat om vi inte varit så rädda för varandra

Och det är vår nu, hjärtat det är vår nu och du vet jag tänker på dig då. Och jag kan lägga mig ned, jag kan lyssna på vintern som smälter ner från taket och han kan fråga mig vad jag tänker på, men jag kommer aldrig kunna förklara att det är vårregnet som fick din lugg att vågat sig som letar sig ned för mina kinder inatt

Och du ler mot mig och du skrattar, smeker mig över kinden och säger du är lycklig nu. Och du kramar mig och du luktar precis som då fast ändå så annorlunda och din skinnjacka klär dig faktiskt inte alls men jag saknar den ändå sekunderna efter den lämnat min kind och du säger jag ska ta hand om mig. För du kommer inte att göra det

Och jag vet, älskling jag vet det är ett krig så varför slogs vi inte då - för det vi visste var kärlek? Precis som i sagor och sägner om hjältar och hjältinnor så skrev vi vårat sista kapitel med andra ord än de som formar lyckliga slut. Men det är vår nu hjärtat och jag minns tussilago i vägrenen och för tunna skor då jag var fjorton år.

Det är vår nu hjärtat och vi skrattar fortfarande mellan fyra ögon så som vi gjorde den där våren och fan

Det kommer alltid vara du, fan
det kommer alltid att vara du

För jag älskar ditt snea leende då du säger det var länge sedan du såg mig, för jag älskar hur du kramar om mig och viskande frågar hur jag mår. För jag älskar dina vita tänder och ditt alltid lite för långa hår och jag älskar dina konturer och ditt sätt att berätta om världen som om du sett allt och jag hatar det där knixiga du gör med fötterna då du går ifrån mig, säger du är lycklig nu

Fan hjärtat, det kommer alltid vara du