I. Vi var aldrig Jack och Rose. Jag var aldrig fin i kanten, vår kärlek var aldrig förbjuden. Du hade aldrig sot under naglarna men du var han som la händerna om mina käkben så att hjärtat slog sönder revbenen inifrån och gjorde mig till konfetti dina armar.

II. Du älskade med min ångest då du fick mig att vilja vara någonting mer än de korta noveller jag dittills varit i människors liv. Jag ville vara Nationalencyklopedin i kärlek eller en tusen sidor lång roman för dig att sluka på en förmiddag och läsa ett kapitel varje kväll, alltid somna med och aldrig vakna utan.

III. Vi vet precis var vi ska beröra för att resa nackhår och höja mungipor, ändå växer vi ur varandra likt en urtvättad älsklingströja som börjat skava.

IV. Jag tror att jag går sönder nu. På riktigt den här gången. Våra tungor möts och min hand leker upp längs din bröstkorg, men jag tror att jag går sönder nu.

V. Det skulle göra så ont att se någon annan få sina revben slagna till konfetti i dina armar.

VI. Det skulle göra så ont att se dig med någon annan.