Det finns dagar
det finns år
av vild förtvivlan
dagar och år där jag inser
att jag aldrig nånsin
kan vara jag
att jag inte kan stå för det som finns inuti
inte kan stå för det innersta
som finns
allra längst in
i mitt hjärta

Livet suger
och jag,
jag är bara en liten skithög
värd just
ingenting
just då
och kanske för evigt

I vild förtvivlan
för att överleva
låser jag dörren
till det som är evighetens och förtröstans
liv
Jag låser dörren
till
ett värdigt och vackert
liv
som den skithög jag är

Men livet är inte så enkelspårigt
som det utrycks
Vi kan
Jag kan
annat

Jag vet att
sjuka sår läker med tiden
och att vi alla kan se på oss själva på ett nytt
livgivande sätt
Jag kan leva
utan låsta dörrar
Jag kan leva
utan skithögsmentalitet

För
det finns dagar och
det finns år
av förtröstan och glädje
där jag betraktar mig själv
som en älskande
betydelsefull och
fantastisk
livsgivande varelse

Jag äger
mitt liv
i allt det onda runt om mig
i allt som någonsin kan beskrivas som ondska
omkring mig

Jag äger, jo
precis just det:
ett sant liv
det enda sanna livet
jag äger
allt det onda och goda
i sann symbios