dom blå ögonen ser suddigt

kanske av trötthet
kanske av saknad

inte ens jag kan avgöra

själen skriker efter sömn
kroppen skriker efter honom

konstigt nog verkar ingen höra
vaken utan honom vid min sida

filmen spelas framför min näthinna
om och om igen
utan början
med ett slut

allt som sagts
allt som inte sagts

alla ord som aldrig borde rört mina läppar

lätt att vara efterklok i en värld av kaos
svårt att vara lugn i en värld av krig

vindarna blåser men luften står still

träden faller i en vindstilla orkan

om dom bara kunde blunda och somna in
vakna och se det som kallas livet med ögon inte fullt så blå

vakna i en värld där allt är klarare än den renaste kristall.