prakten berusar ögonen

vårt gräs
det icke kortklippta
det fria
höga

som ivrigt sträcker strå mot sky
och vågdansar i vinden
smörblommeförgyllt till topps
och veronikablått vid marken
översvävat av hundkexskrus

nu också med primöriska
klöverröda huven i

kvar att skåda
ännu icke i blom
är prästkragekransar
och klockor blå