jag gråter en stilla flod
över det som aldrig kom till
du som var mitt eget blod
åh, vore du här intill...

ditt liv, som aldrig hann börja
fick sluta på ett lasarett
ger det mig rätten att sörja
att din grav blev en toalett?

kanske var det rätt och riktigt
att du slapp ett sådant monster till mor
som inte tyckte ditt liv var så viktigt
att hon lät dig växa stor

en del frukt får man aldrig skörda
men tänk om tiden ALDRIG blir rätt?
jag gav mig själv rätten att mörda
ett barn, på lagligt sätt

du fanns ej utanför mitt sinne
du blev det som aldrig var
men aldrig du lämnar mitt minne
för mig finns du alltid kvar

där du skulle bott om du fick födas
en syster redan fanns
istället blev du dömd att dödas
du fick inte ens en halv chans

om jag fick en chans att ta ett annat beslut
fastän min värld skulle rasa och rämna
så skulle ditt liv inte så fort ta slut
jag skulle dig ej igen lämna

om du på så kort tid hann få en själ
så känner den säkert min gråt
jag tänkte enbart på mitt eget väl
snälla, älskade barn - förlåt!