jag samlar
på er som
en handplockad bukett
små intryck
i skild kulör
älskar
älskar inte
plockar bladen
ett och ett
en av er
slår ut
en vissnar
och dör

dom ser
och
dom hör
jag står utanför
och skrapar
försiktigt på rutan
man lever
och dör
hur man än gör
men er gemenskap
får jag vara
utan

snälla
öppna fönstret
visa mig
in
och tänd
mitt slocknande ljus
se på molnen
med mig
låt
mig vara
med
dig
och släck
oron i mitt
brinnande hus

indoktrinerar
mig
med gröna
ängar och drömmar
som vilar
i ett moln
sorterar
mig i sängar
drömmarna landar
jag hör
ett ljudlöst dån
kommer ingenstans
får ingen ny
chans

gnider
blåbären röda
mot min arm
mår man
så här
är kroppen
ständigt varm
en ihålig
påse
med få ägodelar
är alltid med mig
i livet jag
velar

fram
och
tillbaka
på ständig
nattvaka
tittar
upp och ner
ser saker
jag vill ge
till dig som alltid
finns där i min dröm
du lärde mig bli
elektrisk
helt
utan
ström

ge och ta
ta och ge
någon dag
ska det ske
att vi möts
igen
en regnig dag
men det känns
som om
det dröjer ett tag
så länge
så låter jag mig
intoxiceras
för
att hålla mig borta
från
den värld
som alltid
varit
deras