"Det var en konstig gök!"
säger jag
där jag ligger på knä i trädgårdslandet.
"Han svarar inte, när jag härmar honom. En ouppfostrad typ".
"Alla andra gökar brukar göra det. Jag härmar ju så bra"
fortsätter jag.

"Den göken, som flög över här nyss", svarar hustru min
"han var kanske bara en klok en. Han kanske bara tyckte

- varför skall jag härma den där token, som jag ser krypa där nere på alla fyra.
- han kan antagligen inte ens flyga.
- en korkad en
- det är ju jag som är göken"

Och hustrun ler i solansikte
och jag tänker
jag tycker om dig

men högt säger jag
"Den dummergöken!"

och så ler jag
och så ser vi
våra ansikten
hon och jag