jag sitter ute läser solen skiner nordvästen har tvättat himlen och vi har lä framför huset
min hustru sitter bredvid mig också hon med en bok

plötsligt kommer en skugga farande rakt över texten den fladdrar är liten jag lyfter huvet och söker dess givare
"såg du, någonting flög"
finner
en fjäril

en invandrarart
en tistelfjäril är det
som flugit till oss från södern
över Östersjön
här övervintrar den aldrig

Men
tistelfjärilsskuggan
väcker tankar hos mig
tankar om skuggor och flyktighet
tankar om skuggor som visat sig

det kan vara bildliga skuggor
slagskuggor
som hot
som förfärligheter
sån't som jag upplevt

eller
som osynliga dunkla framtidsskuggor
utgivna av stålande moln

men
mest är det skuggor jag lett åt
som kommer för mig här
av majdagars uteläsandes händelse

som tillexempel
det betydligt skönare
i skuggan av ett leende i ett ansikte
vars blick jag sökt

eller
som när pärlugglan ljudlöst flygande
skuggavslöjade sig över snön
en månskensgiven viskning en gång
sedan jag härmat den
och den i nästa ögonblick
satt grantopp och pärlugglesjöng
"jasså! var det du, din skidåkare"

eller
det stilla skuggfladdret i båten jag vårrustade
fladdret från sångaren i sälgen däröver
lövsångaren från Sydafrika ankommen
sökandes föda på videhängen
innan han tagit första strofen

skuggor
i mönster av grenars verk
sakta genomsiligt vindvaggande
mot hällen vid lägret

skuggor
av måne bakom berg
när jag seglade på kvällen


slagskuggor
ja
men för dom gömmer jag mig

för naturens ej
med dom dansar jag och jublar
tyst

bland dessa milda skuggor
famnar jag
kärleken