|
|
mellan fantasierna sjunker börsen
Brottet. En fråga om att märka ord, visslingen från pipan, jag har flytväst men jag vet inte varför, visslingen från pipan, jag är framme i det osynliga, från nu definieras jag i andra. * Kadaver. Så jag är frihetsberövad, jag räcker upp en hand men ingen notis. Finns jag, jo jag finns mellan väggen och ditt synfält. Men du låtsas inte om mig. Jag har en liten fråga, ett svagt arv av DNA. Man får inte röka här, eller skratta. Du har din skatdräkt och den klär dig. Man får inte gråta heller. Det ringer i en klocka sedan ropar dvärgen att han vill börja växa så han köper sig ett par styltor och presenterar sig som egenföretagare. Men flickan på krogen går inte på det. Hon särar för någon snyggare och öppnar en röd liten ask. Där i finns det rumänska köket och det luktar märkligt. Kocken är en trollkarl, han gör gott av döda djur. * Produkt. I huset fladdrade gardinerna, jag mördade dessa flickor för att de aldrig skulle se in i mina ögon och påstå sanningen. Jag är inte galen. Det var ni som dömde mig att gå hand i hand mellan Amy Winehouse och Nicolas Sarkozy. * Vi. Jag bränner mitt avfall. Du niger när adeln dör. * Nästan dansk gris. Jag är i Skåne // Jag är alldeles normalbegåvad // Jag är polis. * Färdvägar. Det finns inga omklädningsrum för hermafroditer i Bandhagen. Jag får krama mig själv så länge. Sedan längta till nästa förort. Jag kommer allt längre ifrån Stockholm. En pappa ger sin son en njure, på så sätt blir njuren kunglig. Det är mycket osammanhängande. En prinsessa ska dra med fingret över ärret och i ett pressmeddelande förtydliga att denna sjukdom inte är ärftlig. Att även framtidens kungabarn är heterosexuella, friska och mediatränade. * Östersjö. Du ledsna östersjö // Du ensamma frömjölshav // Du lilla prick på jorden // Så meningslös // Så tillräckligt förorenad // Så kristnad runt om // Av ömhet // Av kärlek // Av så mycket dumhet // Framför den vita fiskebåten, själva rovdjuret // Ligger du blank och väntandes. // Som en tunn cancerfylldkropp, i den allt större sjukhussängen. * X. En ficklampa in i natten. Hur står det till?
Fri vers
av
Christer Eriksson
Läst 1064 gånger
och
applåderad av 27 personer
Utvald text
Publicerad 2009-06-01 14:21
|
|
|
Mr Lindemann
På det hela taget tycker jag att det är en begåvad text
Att definieras i andra. är också ett sätt att finnas till på, vilket du får till bra här
Att låt sin existens märkas in i och ses av, en kock som trollar med kadaver, är en bra bild av varats tvingande svärta
Grymt avslut
2009-09-06
|
|
|
|
baklänges
Tycker hemskt mycket om den här, som vanligt. Du har ett absolut gehör för att samla ihop fragment och få de att hänga ihop på ett alldeles eget sätt. Hur de vävs samman av ett tunt tunt men urstarkt nät som bara de skickligaste och giftigaste och smartaste och vackraste spindlarna kan väva.
Varje stycke i sig är spännande, ger en stor bild att kliva in i och nästan ta på och fascineras över, men det är helheten som gör det mästerligt. Det finns ingen jag vet som skriver så om Just Nu med sån lätthet och elegans och sorg.
2009-07-18
|
|
|
|
Trast
Ja varför kan hon inte sära för hermafroditen eller dvärgen? undrar jag. Nicolas Sarkozy har i alla fall en snygg tjej.
2009-06-04
|
|
|
|
mayhem and order
Det är snyggt bara att se det
på skärmen och estetiken
är ju alltid närvarande så jepp,
gött mos det.
Trots att det är uppdelat
så flyter det förbannat väl fram
i sin makliga takt.
Börjar med icke livräddande
och slutar med hur står det till?
Det är fint, jag ler och gillar.
sedan....
Det är så fult, så tråkigt,
så uppviglat hela klabbet.
Aftonbladet och sessorna
samtidigt som jag gillar
att få det berättat för mig denna vägen.
The poetry way eller nåt....
....summan av;
jag tycker din text är väldigt bra!
2009-06-04
|
|
|
|
David Calvert
gillade dom alla, även om de ibland kändes som att de inte hängde samman
favoritrad:
"I huset fladdrade gardinerna, jag mördade dessa flickor för att de aldrig skulle se in i mina ögon och påstå sanningen. Jag är inte galen"
2009-06-04
|
|
|
|
Araminta
Andas. Stilla. Lev. Och lär.
Skriv. Från hjärtats egen rytm-
Och puls. Och takt.
2009-06-03
|
|
|
|
Lena Renman
Christer
Magiskt är ordet som kommer till mej! En uppgivenhet inför hur det blir allt mörkare runt omkring i samhället, världen på jorden. Du målar sakernas tillstånd med sköna penseldrag som berör!
Lena
2009-06-03
|
|
|
|
katt.inc
Jag vill också svära. FAN FAN FAN. Ja, hur står det till. Som att simma runt i en dyig pöl allt är segt och det blir bara värre, samhället, världen, mänskligheten. Och du kan verkligen sätta det på pränt med humor, sarkasm, tragik. Det är lite mardrömskänsla över din dikt, så där som att man inte kan ta sig ur och det är väl den känslan som finns i dagens samhälle också. När skall bokförlagen fatta hur bra du är!!! TACK.
2009-06-02
|
|
|
|
Melona
fan
förstår nog inte riktigt varför jag i så många kommentarer sistone
börjat kommentaren med ett svärord, helst då fan, som att det är så jag säger "hej", nej, så är det ju inte alls som att detta ens hör hit, ja, hur står det egentligen till.
hör du christer.
just nu blir jag sur för att när kommentarsrutan är öppen så har jag noll i möjlighet att se hur du stavar ditt namn och i mitt egoistiska högtryck som råder så kommer jag dessvärre inte ihåg.
jo, iallafall:
om jag säger som så
att detta är ett bokmärke som omkullkastar allt jag läst av dig innan och det mesta här inne och utanför,
jag vet inte vad jag ska säga
jo, kanske att det verkar jävligt coolt klokt att vara du,
att du har en attityd och en ödmjukhet som inte syns men som märks och ändå, ändå har du förmågan att dissekera samhället och nutiden så till den milda grad, jamenfan, du gör det ju så snyggt och träffande, utan massa floskler .
eller så är det så
att jag egentligen inte alls har något att säga
mer än att tycka att du är förbannat bra, jag dunkar ryggen och applåderar. hade jag snusat hade jag prillat in något under läppen med...
2009-06-02
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
ja vad ska jag säga, jag har svårt för texter som ålar upp i talarstolar, sväljer micken å talar ut över massorna från ett dajmkryssperspektiv, sådant enögt trams leder mycket sällan fram till poesi, med denna utmärkta anrättning förhåller det sig annorlunda, jag slås av de lätta anslagen, de varligt frampenslade sentenserna, de skickligt gymnastiserade fingrarna som oöverräcker ackord som;
"Man får inte röka här, eller skratta."
"Kocken är en trollkarl, han gör gott av döda djur."
"Jag bränner mitt avfall. Du niger när adeln dör."
"Jag är i Skåne // Jag är alldeles normalbegåvad // Jag är polis."
(skulle funka som tatuering)
"En pappa ger sin son en njure, på så sätt blir njuren kunglig."
(jävligt träffande)
"Östersjö.
"Du ledsna östersjö // Du ensamma frömjölshav // Du lilla prick på jorden // Så meningslös // Så tillräckligt förorenad // Så kristnad runt om // Av ömhet // Av kärlek // Av så mycket dumhet // Framför den vita fiskebåten, själva rovdjuret "
(jojo man tackar)
sedan kompleterar du med ett gäng "och, "som", "med" och "att", å vips har du konstruerat en alldeles lysande text som jag läste med mycket stor behållning
besides måste jag passa på tillfället att inflika att jag gläds tillsammans med Vickan å Njurdanne, de verkar ha träffat alldeles rätt, man ser det när man betraktar deras ögon, då deras fotografier ymmigt exponeras, både hitan & ditan
din bästa text helt enkelt
2009-06-01
|
|
|
|
Anna Frölander
Jag tycker verkligen om det här formatet, kortdiktandet. Du är fan som en spjutspets, rakt in för att i nästa stund mejsla ut ord ur det mest oväntade. Det oformliga. Det flyter. Det inger hopp. Du skriver så otroligt kraftfullt, jag vet inte hur du gör. Men du gör det.
Jag har invändningar. 2 st. För det första så hade jag verkligen önskat att det funnits fler dikter att lägga till, att läsningen skulle få bli längre. Det känns som att det här formatet bjuder in till det. Till mer mer mer. För det andra tycker jag att den första titeln, ”Brottet”, skulle heta ”Brott”. För mig passar det bättre ihop med resten av titlarna. ”Brottet”, blir så exakt, bestämt och jag tänkte först (pga titeln) att allt skulle komma att utgå ifrån den delen. En detalj. Det är en smaksak, allt beroende på hur man upplever saken.
Tycker om när du är produktiv. Det är inte alla man kan säga så till.
”Du har din skatdräkt och den klär dig.”
Just så. Precis så.
2009-06-01
|
|
|
|
Nina Ahlzén
" Nästan dansk gris.
Jag är i Skåne // Jag är alldeles normalbegåvad // Jag är polis."
ahh, å jag bara njuter-så snygg sarkasm-drypande eternajs! Och prinsnjuren, donationerna ökar nu. Så fint. Ja, hur fan står det till? Med din diktning står det jävligt bra till. Tack.
2009-06-01
|
|
|
|
resilient
det här var oroande roligt, intressant smart och vackert.
Jasg har funderat på det där om kronprinsessan skulle få ett utvecklingsstört barn - skulle det få bli kung eller drottning då? Jag menar, egentligen skulle det ju funka, assistenter har dom gott om, och vi tror ju på inkludering.
Vadskullehändaom?
Jag gillar hur du förflyttar dig i dikten, rumsligt, i tid och i person. Men synd om dig tycker jag inte, trots det där med Sarkozy.
2009-06-01
|
|
|
Nästa text
Föregående
Christer Eriksson
|
Se alla