Min vän
Jag är trädet av elden och längtans präst
Jag är trädet av rosor som växer ur glöden
i mina händer somnar familjen av kärlek och längtans
så ibland gör jag dem till fåglar
eller till träden av jasmin

 Åh min älskling
Jag är det eviga såret som vägrar
folk som baktalar med myndighets knivar
Åh älskling
Jag är läppen för de som inga läppar har
Jag är synen för de som inga ögon har
Jag är havets bok för de som inte läser
Jag är skrifter som grävs av tårar på keramiken i sorgen
Jag är som denna era, min älskling
möter galenskap med galenskap
bryter sönder saker i barndom
och i mitt blod finns doften av revoluationen och apelsin

jag är som du kände mig
min hobby att strida mot lagar...
Jag är som jag är
att vara i peppret eller att inte vara alls

Du min vän
du är den verkliga poesi
från dig tar jag härligheten, och styrkan
till mina dikter
mina dikter förbjuds i städerna som somnar ovanför saltet och stenar
mina dikter förbjuds
för det bär med sig
doften av kärleken,och doften av kvinnan

Du som ägnade dig för uttryck
Du som vässar dina pennor med orden
jag lär mig ifrån dig
hur uttryck expolederar i alla drömmars minor
hur drunknande sjunger ifrån djupt av brunnen
och hur kärleken går på sina fötter
och hur orden blomstrar

Så min vän
jag fortfarande väntar på dig
för
att
tända
gnistan