När solen letar sig genom mitt
fönster om morgonen, då
stiger glädjen i mitt bröst.
Tänk att få vakna till dessa
dagar, när jag inte längre
behöver tröst, tröst som jag
varit för stolt för atta ta emot.
Men nu gör det detsamma
jag har klarat mig så nu är
det gjort.
Hoppar ur sängen med glädje
sätter på kaffet och njuter.
Sitter på balkongen och insuper
glädjen, lungnet och kaffebönorna.
Detta måste ju vara livet.