jag litar på att du inte vänder oss ryggen om vår kärlek är äkta



alla svarta nätter som möttes upp av ljusa dagar

din smala kropp klädd med ovanligt många leverfläckar
lite för blek egentligen
och lite för smal
men ändå är du finast på länge

allt ljus blir förr eller senare till mörker

jag brukar ligga och titta på dig när du sover
förundras över ditt speciella utseende
håret färgar du lite för rött
undra om födelsemärket vid sidan av munnen alltid varit där

ibland leder mörker till själens dörr

den där attityden
självsäkerheten som kantas av osäkerhet
du vill inte jag ska se dig när du mår dåligt
lilla skatten, jag visste första gången jag mötte din blick
du är inte som alla andra fåglar

du öppnar den på vid gavel och låter mig komma in

vi har likadana skor du och jag
och min hand söker sig till din
varför är du så trasig älskade lilla du
och varför passar min hand så bra i din

för att kompensera stänger du ute mig onödigt hårt

vi skriver biblar till varandra
pratar om kärleken och om hon och han
för en kväll kan allt kännas löjligt enkelt
för att dagen därpå kännas omöjligt

alla vackra ord som gång på gång möts upp av tomma handlingar

du och jag utvecklas inte
avvecklas inte heller för den delen
det bara invecklas mer och mer

det kommer att bli ett tyst hej då
tror det redan har nått mitt öra

ord som ingen vill yttra men som ligger i luften som ett svart moln

möjligt att det var min själ som yttrade det först
dock tror jag det var din som menade det och min som ångrade sig

du mötte inte min morgondag
jag kysste inte din kind och lovade dig att vi skulle överleva den

men jag vill nog att du ska vilja vara min
och jag tror jag skulle vilja ge dig mig

jag besitter inte insikten att se klart



jag litar på att du flyger din väg om vår kärlek aldrig var meningen