Krusbär, krusbär, krusbär.Krusbär, katten lägg dig ner, jag har aldrig smakat krusbär, eller hjortron. Katten kom tillbaka, det var mysigt, jag tycker om när du gnider dig mot mig. Vem är du? Jag vet inte, en som aldrig har smakat krusbär I guess. Det finns kanter som man bör hålla upp, det är som att balansera vatten på ett papper, man måste hålla upp kanterna så det inte rinner över. Jag snubblade över något skit i mitt rum och tappade pappret på golvet och vattnet är borta, det är i parketten tror jag, mamma kommer bli arg, det blir så fula fläckar av vatten. Vem fan är du? Herre gud, jag vet inte, jag trodde jag var smord i käften men nu håller jag bara käften. Jag hatar det, jag hatar mig själv, katten jag gillar när du spinner, jag vet inte hur man äter längre. Jag tror det involverar en gaffel, möjligtvis en kniv. Jag har en kniv i mitt rum, men den är inte vass nog. Men man behöver inga bestick för krusbär. Det är nog bara att öppna munnen och tugga.
Övriga genrer
av
Sofiapoema
Läst 297 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2009-06-09 22:56
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |