Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Krusbär, krusbär, krusbär.

Krusbär, katten lägg dig ner, jag har aldrig smakat krusbär, eller hjortron. Katten kom tillbaka, det var mysigt, jag tycker om när du gnider dig mot mig. Vem är du? Jag vet inte, en som aldrig har smakat krusbär I guess. Det finns kanter som man bör hålla upp, det är som att balansera vatten på ett papper, man måste hålla upp kanterna så det inte rinner över. Jag snubblade över något skit i mitt rum och tappade pappret på golvet och vattnet är borta, det är i parketten tror jag, mamma kommer bli arg, det blir så fula fläckar av vatten. Vem fan är du? Herre gud, jag vet inte, jag trodde jag var smord i käften men nu håller jag bara käften. Jag hatar det, jag hatar mig själv, katten jag gillar när du spinner, jag vet inte hur man äter längre. Jag tror det involverar en gaffel, möjligtvis en kniv. Jag har en kniv i mitt rum, men den är inte vass nog. Men man behöver inga bestick för krusbär. Det är nog bara att öppna munnen och tugga.




Övriga genrer av Sofiapoema
Läst 297 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-06-09 22:56



Bookmark and Share


    papillon
Varför blir jag ofta så upprymd av att läsa Sofias texter? Jag tror att det är för att det finns ett "flow", en slags vanvettig vanlighet, en närkontakt med den egna tankevärlden som hon lyckas förmedla till en femtio år äldre läsare - det är min själ inte illa! Klappetiklapp!!
2009-06-09
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema