ute och joggar i min rullstol

men nån jävel har
byggt trappor överallt

grävt kvicksandsgropar
och lagt ut fotanglar

mina armar anstränger sig
till bristningsgränsen

när jag med ett vrål
tar mig förbi
ett dike av svavelsyra

mina händer svider
och däcken smälter

backar mig upp för trappan
med mycket möda och besvär

och plöjer mig genom
den lösa sanden

zick-zackar mig mellan dom
böjda spikhindren

och spränger målsnöret
med mitt ansikte

blickar framåt
och ser

inga hinder alls
längre

en smal väg

men med oändligt
många avfarter

går in i depå

och efter min
konvalescens

ger jag mig vidare
bort från hinderbanan

och angör
universums brygga