Låter kaffets arom fylla
Båda hjärna och hjärta
Medan de sipprar ut ur
Blåblommiga koppar
Med en storlek som
I lagens namn
Inte borde klassas
Rättvis
För en koffeinberoende värld
Som vår

Mina ögon går sin promenad
Längst med tavelbeprydda
Tapetserade väggar
Medan mormor stilla talar
Om tider i svartvitt och brunt
Och hjärtat nästan brister
När jag inser vilken omsorg
Och omtanke det egentligen ligger
Bakom den där välplacerade luckan
Ibland bröllopskorten:

Jag gifter mig snart, mormor
Jag lovar.