Jag kände de pärlor som vägs med karat
och de som vägs med dikter och tårar
Jag kände de pärlor som faller från planeter
och de pärlor som faller från brösten av vackra damer


Efter fem år av dykning under ytan av havet
och drunkning i kvinnors hav
upptäckte jag att den blonda pärlan är den dyraste av alla pärlor.
Den är vackrast, sötast och den mest spännande,
för de som har en karat av den blonda pärlan
äger skatter av Salomo och blir kungar av människor och älvor..

Vet du..
din blonda kärlek är inte något nytt för mig
för den brinner som en chilipepper på mina läppar
faller som mangofrukter ovanför porten av mitt hjärta..
Den reser sig som ett vikingspjut mellan halsen och hjärtat,
den härliga blonda kärleken kan inte diskuteras
och jag jag kan inte protestera mot den,
för den har blivit större än mina protester,
större än mig.
Den har blivit en tatuering på omslaget av hjärtat
och kan varken tvättas bort eller suddas.

För fem år sedan kom jag till Göteborg
bärandes med mig en kärleksblomma och min gröna lykta.
Nu efter fem år vet jag inte vad jag ska bära till dig,
för rosen som jag planterade till dig har vissnat
och min gröna lykta som lyste dina nätter gick sönder.


Här är jag igen i Göteborg,
letar efter mina gamla kärleksböcker
men vad är det för nytta att gå tillbaka till böcker av gamla kärlek,
om älskaren har förändrats och passionen har förändrats.

Här är jag igen i Göteborg
Är det möjligt att skrika som jag ville
att blöda som jag ville..


Jag känner väl till Göteborg
och jag känner väl alla göteborgare
och jag vet att deras famn såsom deras hav
är öppen för regnet , vinden
blixtar , åska och friheten

men

Känner ni till denna pojke med de gråa blickarna,
känner ni till denna trädgårdare
som fyllda era vaser med röda rosor..
Känner ni till smärtan som lämnas av talande ord
och smärtan som är mer smärtsam än döden
som lämnas av tystnaden..

Känner ni till den okända seglaren
som hackar med sina tunna bleka fingrar
era dörrar när mörkret faller


Personligen sympatiserar jag med min sorg
och jag älskar den,
för den var den tyngsta sorgen
som jag kände under hela mitt liv,
men det var också
den vackraste


Snälla ta inte illa upp,
jag ber om er förståelse för denna introduktion
som är inskriven med grå bläck och tårar,
för när blekhet blir drottningen av färger i mina papper
blir smaken av min smärta godare än alla franska viner.



Så undrar jag om ni kan låna mig
något av grönt, blått eller lila bläck
för att försöka komma ur min längtan..
ur min smärta..
för att försöka limma ihop mitt hjärta ...
för i denna tid verkar mitt hjärta
spridet som ett gatubarn som har blivit övergiven

Åh Gud
Vem vet..
kanske Göteborg kan tända på nytt
ljuset av hoppet
inom mig
och lämna tillbaka till mig
min förlorade kärlek
som
splittrade mig ...