Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det här blir skit.
varje gång jag blundar är omöjligheten där.

låt mig bara skriva mig till ett nytt jag, en ny existens. låt mig kliva in i din rygg och gå i dina steg.


nostalgi av ingenting

 

 

   du hade hittat
ytorna

 

 

 

under djupet

 

*


Fri vers av Issand.
Läst 374 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-06-17 02:21



Bookmark and Share

    tehdog
.....

efter många formuleringslösa tankebanor nöjer jag mig med att applådera.
Rubriken är någonting jag grubblat på mycket. Alltså, inte själva rubriken, utan det den berättar.
Det är både bra och dåligt.
2009-10-30

  Burn
jag älskar radbrytningen i denna, det blir en sån sensitiv flyttning från "du hade hittat" till "ytorna" som får en otrolig närvaro tack vare mellanrummet före ordet du. en fantastisk komposition av diktens tre rader, avstånden skapar en stark dynamik; det sträcks, det känns, det flyttas dimensioner.

och sen ordens innehåll. jag älskar djup, jag älskar att söka djup, och jag älskar korta texter som når djupt, som med några få ord kan fånga ett djupt skeende, som kan nå ytterligare en nivå in, som kan beskriva ett yttersta närmandet, som kan fånga stor närhet. och sen är det ju det: att nå in djupt i en annan människa, att se en människa verkligt djupt, det är att se något enormt vackert.

jag tycker mycket om denna text, en av dina absolut bästa vad gäller både form och innehåll :)
2009-06-17

    ej medlem längre
säg vad du vill men jag tyckte inte den var "såååååååååååååå" dålig , gilla den (:
2009-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Issand.