”Where is the sacrifice?”. Kom du ihåg när vi låg med varandra? Ditt linne du hade på dej var slitet solblekt. Du nynnade på ”Cure for Pain” under tiden. Hur jag kom in i dej oerhört långsamt, som då trädet viskar var vinden är. Dina läppar var röda, som tropiska bär. Vi gjorde det med våta tungor – och gungande höfter. Down in Missisippi, som i en bluesens blöta saxofon som fuktade varma stenar. “Where is the cave where the wise woman went?”.

Vi dansade efteråt och tungkysstes. Du tänkte säkert på Keith Richards, tätt tillsammans i den dämpade belysningen. Stillastående på samma plats i rummet gned vi oss mot varandra i takt med musiken. Mark Sandman sjöng: ”Where is the ritual?” Jag ville röra mej som en saxofonist i sitt solo, osminkat och naket, i sensuella glidningar. Din stjärt putade spänt till basens skälvande toner….

Jag hade all uppmärksamhet och världen var min kropp och musiken gjorde oss smärtsamt nakna.
”- Universum var erotiken och allt var jag”, mumlade du i mitt öra. Jag glömde nästan att jag dansade. Glömde det nedtonade ljuset, ditt hår mot mina läppar, i min näsa, att det antagligen fanns andra människor i rummet som dansade de också. Basen och saxofonens saktmod. Marks mörka röst som en sträv karamell för örat; inte för att jag skulle vilja ligga med honom, utan för att jag liknar honom, hans rumstempererade hetta. Jag sjöng tyst på samma sätt fast du inte hörde det, kanske halvhögt så att jag blev…en Ängel, där. Jag tänkte inte på att jag nyss älskat med dej. Att min lem var jordens medelpunkt just då, och nu var musiken genom mej i alltings själ. Rummets gränser utan dörrar var Morphine, smekningarna mot trummorna - och så dog orden ut och musiken var bara slut, borta.

Det klickade till lite svagt och vi stod där mitt på golvet och höll om varandra, Rummet hade blivit mindre eller kanske var vi bara ensamma. Jag tänkte att låten vi just dansat till var väldigt sorglig:

”Someday there'll be a cure for pain/That's the day I throw my drugs away”.

Jag ville gråta, men bara för en sekund, så att det skulle hjälpa. Gå in i ett annat rum, dricka lite mindre…eller dricka mycket mer, eller både och…vad som helst…det är det som faktiskt är sorgen. Att vara små delar i en stor värme.



* = från "Cure for Pain" med Morphine.