Han sitter fast på min näthinna och är o-raderbar. Jag vill ha hans armar runt mig jämt, hans läppar mot mina, mot min kind. Jag vill höra honom viska i mitt öra att han älskar mig igen. Jag vill sitta nära honom när han viskar att han har saknat mig. Jag vill känna hans tunga retas med min, med hela mitt sinne, min kropp. Hans hand på min rygg, bara att ligga och dagdrömma på hans bröstkorg och känna sig så där oändligt lycklig. Jag älskar att inte behöva bry mig när jag är med honom, inte om mina kropps-komplex, ingenting. Han är den enda som jag känner så med. Jag vill bara att han ser mig från alla håll, alla vinklar, på alla sätt. Jag vill känna hans kropp mot min, känna hans värme smittas av. Jag vill känna hur pulsen blir högre av att bara se på honom och inte veta vad han ska göra härnäst.