frihet, hopp och kärlek

alla har vi fått lära oss
att det är lycka.

men jag är lycklig nu, tror jag

och jag är inte fri,
för du håller i mig

hoppet dog redan från början,
för det här skulle bli precis
som det alltid blir

kärlek?
är det verkligen det vi har.
eller har någon bara knött ihop oss
kanske gjorde vi som alla andra tyckte
att vi skulle göra


varför är jag lycklig nurå?

jag frågade Gud en gång,
precis då ringde du
som svar, tror jag

vi är ganska omaka, visst är vi.
men jag bryr mig inte längre.

jag som alltid gick efter utseendet
trodde väl aldrig jag skulle accepterat
din nya hårfärg, men jag gör det.
det är bara en sån liten del.


kanske behöver vi inte frihet, hopp och kärlek jämt.
visst tror jag att vi kan vara fria tillsammans
visst tror jag att vi kan tända hoppet tillsammans
visst tror jag att vi kan hitta kärleken tillsammans

men för nu, sluta tjata!
för jag tycker om dig, även om du är som dom andra
även om vi kanske inte har funnit oss.




varför ska det vara så svårt
att få andra att förstå
att man kan övervinna allt.



bara lite oväntat,,
när ingen märker det?