Jag spräckte mina favoritjeans idag
det var länge sedan jag kände mig så
otroligt jävla misslyckad
det var länge sedan jag blev så
otroligt jävla äcklad av mig själv

två år sedan sist.



Allt skulle bli så bra när vikten väl hade rasat
jag intalade mig själv den där dagen
att allt skulle bli så jävla facking bra
jag behövde bara gå hungrig ett tag
bekämpa hungern med tankar om
hur otroligt bra allt skulle bli sedan

idiot.



För ett år sedan, snart
förlorade jag den enda vännen som trodde på min kamp
den enda personen som stöttade vad jag höll på med
och som faktist trodde på mig
hon visste precis vad jag gick igenom

när hon försvann gick allting bara åt fel håll.



Häromdagen provade jag min avslutningsklänning
som jag bar förra sommaren
på nians finmiddag och minikonsert
den där kvällen då strömmen gick
och allting blev rättså misslyckat

dragkedjan var totalt oknäppbar.














Och jag spräckte min favoritjeans idag
det var det största misslyckandet
jag någonsin varit med om,

och jag har aldrig avskytt mig själv såhär mycket.