~*~

Vi är barn, barn av Elysion

som regn mot tältduken

i samma beduinnatt du fann mig

som ett hav som rullar in oavsett

slår mot piedestalerna i sina grundvalar,

regnet är förlösande
och egentligen aldrig kallt

under mitt skinn bär jag dig, du pojke som
rev sönder tältdukar till
stjärnhimlars förmån

himlen är klarblå, jag ber dig hålla min
hand när du redan håller den

och aldrig har jag kunnat tyda stjärnor,
men känslan;

alla dina mardrömmar mot min tunna hud
vart skall vi mötas om så inte på
fält av ljus?

(Lily Lisbon 24/06/09)

LPWJ ReMix 24/06/09