hur blev det såhär
igen?


varför kan jag inte
fatta att det blir så
varje gång.

jag har aldrig haft
självmordstankar förut.
det är skillnaden den här gången.


det går tio dagar, och sen ångrar jag mig
alltid.

men jag har gått för långt den här gången
jag kan inte bara hoppa av nu
tåget har redan lämnat stationen.



jag vill bort bort bort.
bort..

jaha och vart?


var som helst, bara jag slipper
slipper honom, slipper alla andra
bara jag slipper mig själv.


och om jag vill skrika, SKRIKA!
så får jag inte det
för jag får ingenting längre.
ni ser mig som en liten tolv åring.


så rädda mig bort från allt
ta min själ och flyg,
vart du vill, bara bort








"jag kan flyga, jag är inte rädd
för jag kan flyga"