den lilla sagan om att falla
den som knappt hörs
men som viskades mot tunna ögonlock
varje natt när städerna gled förbi


den som försökte skapa en mening
i alla rum som tystnaden slöt
den som vaggade fåglarna godnatt
när resan utåt blev för lång

det var den lilla sagan om dig
som jag låter sjunka djupt i madrassen
alla tankar och fartyg seglar hem
seglar hem när vinden gick loss


och jag kan inte minnas ett ord
av den lilla sagan om oss
som du virkade in bland dina fingrar runt
min hals, när kvällen så blev dag








ibland har jag säkert undrat
om just bröstkorgar höjs och sänks
i den lilla sagan om sorgen
när regnet inte längre bränns


det var den lilla sagan om bergen
där fåglarna skapade ett hem
i en tid av bitvis förundran
stod du andlös i för många skor


för jag har aldrig förr insett
att det är den lilla sagan om livet
som slutar samma dag som solen
slutar dela med sig av ljuset


och jag har aldrig förr insett
att det är den lilla sagan som döden
som börjar samma dag som allt
stannar upp att röra sig