Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
liten novell


I hallen hade du tänt de två värmeljusen

 

Jag visste att du trillat dit.

Den kvällen jag kom hem till dig för att som vanligt kolla på en film. För att se en action på din stora filmduk. För att som vanligt dricka jordgubbsfunlight i varsitt glas med gröna blad på.

För att verka avslappnad och cool med att vi bara var kompisar som var lite mer än bara kompisar ibland. Kanske mer just ikväll men inte veta säkert. För att när du börjar gäspa genast resa på mig och säga \'tack för ikväll men jag måste nog dra mig hemåt nu\'. Och innerst inne hoppas på att du skulle be mig stanna. För att varje gång i smyg ha stoppat ner en tandborste och knycklat ner rena underkläder i handväskan. Ifall. Om. Kanske. Men alltid blivit besviken när du svarat \'ja, jag måste nog gå och slagga nu jag med\' och följt mig till ytterdörren. Tafatt kram och hejdå, vi hörs.

DEN kvällen visste jag det.

Just den kvällen hade du på telefon frågat i förbifarten om jag var hungrig. Isåfall kunde jag äta hos dig för du stod ändå och slängde ihop lite käk. Jag hade redan ätit hemma men svarade ändå att jag var hungrig. Körde omvägar bland höghusen med hög musik i bilen. Jag var på väg hem till dig. Du stod och lagade mat. Du stod och lagade mat till dig. Du stod och lagade mat till dig och till mig. Tuudeluudeluu.

Tio inte-så-angelägna minuter försent, ringde jag på nere i porten. Tuut. Tystnad. Ett bzzz och jag var insläppt. Två trappor upp med fjärilar dansande ända upp i svalget. Matos i trapphuset.

Ditt tuffa stenansikte i dörren och ditt vanliga korta \'kom in\' utan välkomstkram. I hallen hade du tänt de två värmeljusen i dina gråa ljuslyktor. I vardagsrummet skymtade ännu fler tända ljus. När jag kom ut i köket stod du och kämpade med en wokpanna med okänt innehåll. Köket var upp och nervänt, mat överallt och alla skåpsluckor öppna. Du sneglade snabbt på mig och i din blick såg jag nåt nytt. En osäkerhet?

Det var då jag förstod allt. Jag förstod allt om dig. Jag förstod att du trillat dit ordentligt. Att om jag ville ha dig så kunde jag få dig. Allt rymdes i ditt snabba ögonkast, ditt vevande i wokpannan och de tända ljusen i hallen.

Du bad mig hälla upp jordgubbsfunlighten i de vanliga glasen. Och när jag gjorde det och vi dukade framför den vanliga actionfilmen visste jag att ikväll var allt vanligt ovanligt. Du visste det och jag visste det. Du var cool och jag var cool men i den spända luften mellan oss var mer-än-bara-kompisar-ibland helt borta.

Vi var på vår första date.

 

 

.................

 




Prosa (Novell) av Martina_T
Läst 868 gånger
Publicerad 2005-09-29 13:44



Bookmark and Share


  Jessi
Åååhh, jag får oxå fjärilar i magen när jag läser den här!
2005-10-16

  jempa
Kan bara hålla med alla andra...

Du vet hur man ska hålla kvar läsaren!
2005-10-10

    jennystyle
du har skrivit riktigt kanonbra och välformulerat!! jag känner igen mig själv så väl. Verkligen allt hopp om kanske kanske ikväll. Men det är kärlek hehe. Grymt bra , tack
2005-10-04

  Lisa
Härligt!
Gillar titeln, den gjorde mig nyfiken. Du beskriver på ett roligt och kärleksfullt sätt hur nya, lite osäkra känslor kan kännas, och du gör det så bra att jag vill krypa in i texten och känna dem själv! Gillar också det vardagliga i texten, att det finns stora känslor i det dagliga grå och att det vanliga ibland blir ovanligt (snygg formulering).

Personligen tycker jag att texten talar för sig själv och att det sista konstaterandet är överflödigt. Det tar lite udden av spänningen och förväntan som byggts upp, för vi fattar ju det ändå.

/Lisa
2005-10-03

  katastrofromantiker
Hihi charmigt att det slutade bra.
För en gångs skull!
Gillar särskilt bilderna av köket och matlagningen =)
2005-09-29

  Saga-Sofia
Ja, det här var bra. Väldigt bra. Som att berätta något baklänges eller ut och in. Så föredömligt kort, ändå så rik. Finfint.
2005-09-29

  Dan Linder
och du...jag tycker du ska flytta den till novellsidan, det är ju en fantastiskt finkänslig, innerlig berättelse och inte "bara ord"! :-)
2005-09-29

  Dan Linder
Ja det är väl bara att bocka åt en storhet. Vilken magisk berättelse! Jag ryser när jag läser och jag minns inte när det hände sist. Vilken närvaro du har, fraseringen... och så snyggt dramaturgiskt upplagt så "DEN kvällen..."-meningen slår igen som en järndörr. En jättefin berättelse (ärlig som ett förtroende) som gick rakt in i mitt hjärta. Och en självklar favorit. Jag ler och nickar. Oh yeah.
2005-09-29

  Markattan
Vilken härlig sammanställning ord! Man blir glad och hoppfull av att läsa denna din lilla berättelse...!
2005-09-29
  > Nästa text
< Föregående

Martina_T
Martina_T