Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Livets och dödens


Mörker

Liv du största
på Jorden
jag har en fråga här
en tung och prekär
är döden din bror
är det som jag tror

döden är en vän till alla


sorgsna vän
jag ser er lust
att leva



döden är
min broder
i min själ
fångad
hårda
Livet vet
mina dagar
kaos
den tiden är
aldrig kött och blod
smärta och död
sorg har ett slut
hur mycket vi ber
ingen hör
säg hur kan jag tveka
min syster talar
allt jag tänker på och vill
vi älskar varann
men vi är två

Livet och Döden
vad kan vi annat göra
våra smärtor våra kall
vi lever vi det är vi
men edra fruktan är
Bortom finns inte bara jag
dina slutna ögon är en
evig sömn inget annat
och drömmar
ingen tror på denna död
enkom de energier
som följer med







Fri vers av Bodil Sandberg
Läst 679 gånger och applåderad av 39 personer
Publicerad 2009-06-30 14:13



Bookmark and Share


  Mr Lindemann VIP
Fint och berörande


gillas skarpt
2009-08-25

  Rune Thorsell
Mycket djup och allvarlig dikt som manar till eftertanke. Den där sortens tankar håller på att bli daglig rutin för mig. Jag har redan passerat medellivslängden med 4-5 år. Kroppen börjar svika på alla möjliga sätt. Jag måste inse att milliarder människor dött före mig. Allt som lever måste dö. Jag är inte något undantag. Det går nu inte en dag utan att jag försöker förbereda mig. Jag är inte rädd för att vara död men jag undrar hur döendet kommer att ta form. Ja, det är bara att vänta och se.
2009-08-24

  Maria Zena Viklund
en mycket vemodig text som ger en extra klang tycker mycket om!
2009-08-05

  Glensan
Tung text
2009-07-19

  Sophia B
Djuphet i sin enkla elegans. Du fångar frågan i en sån inlindad skönhet att jag blir berörd. Det man inte kan få reda på blir ibland ett begär. Vi vet alla att med en början kommer ett slut, inte många som tror sig veta varför dock. Titeln är mycket bra dessutom. Hoppas du har haft en bra kväll. Kram. Sophia.
2009-07-07

  Erik L
Smärtsam text som fick mig att tänka att det var en dikt som kunde ha varit skriven av Dan Andersson.
Gillar textens vemod mycket!
2009-07-05

  Lilla My* VIP
Där i mörkrets mörkaste säck mal livet utanför envist vidare vidare och strimmor av ljus skall komma...snart...
Välskriven dikt med insikt Bodil!!
2009-07-04

  Ilona _L
Den eviga frågan... ständigt närvarande!
2009-07-04

  Maria Zena Viklund
liv du moderliga,

du skriver så vackert Bodil


och liv och död är ju ett varför räds man då?
2009-07-03

  Miss Mod
Ibland är tankar som är mörka, ändå som ljusast.
2009-07-02

  aol
döden stiger sakta upp ur alla hjärtans djup
och breder ut en barmhärtig vinge
en så berörande tor diktare du är bokmärkes
2009-07-02

  limerick
Skön poesi
om liv och död
med vemod
uti överflöd.
2009-07-01

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Vemodsvackert
återger du här
liv o död.
Den gick rakt in i hjärteroten
2009-07-01

  Jaramald VIP
Så ödmjukt du beskriver
det märkliga livet!
Kärnfull och tung precis
som jag gillar!!!
Du har fått till en
Södergran-Boije ala Lagerkvist
i en beckmörk droppe av vemod.
Gillas!
2009-07-01

    prima donna
vemodigt, sorgesamt och ditt vackra rytmiska språk...
2009-06-30

  Leva Livet
Döden... mer gåtfull än livet, värd att tänka på inte bara i mörkret.
2009-06-30

  Tärningen är kastad
Vem har inte varit där i mörkret?
Men för att ljus ska synas måste det tyvärr vara mörkt.
Så egentligen så är mörkret en förutsättning för att ljuset ska få en chans. Och det tycker jag att du belyser i din text(Oj nu blev det kanske lite skämt i min kommentar, men det är kanske det som ger ljuset och glädjen i livet.
2009-06-30

  walborg
För mig är det så att när jag är riktigt lycklig, då tänker jag på döden. Då tänker jag att nu skulle jag kunna dö i tacksamhet över livet som varit en gåva. Är inte döden förutsättningen för kärleken?
2009-06-30

  © anakreon VIP
Den förklaring alla vet:
Döden är en säkerhet.
Allting annat är blott hopp
som sumpen i en kaffekopp.
Calle
2009-06-30

  erkki
Liv Död. De är som parhästar. Förutsätter varandra. Det bästa jag sett av detta är riktigt gamla människor, klara, som säger sig vara nöjda med sitt liv, önskar sina närmaste en fin framtid och hoppas att stillsamt få somna för gott. Så var det för min mor. Kroppen hängde i ett par månader sedan "saken var klar". Fick ett fint farväl.

Tack Döden för att du tog över Livet så känsligt!

Det är i dessa termer jag hoppas på Dödens barmhärtighet. När jag blir riktigt gammal. Mamma blev nästan 93 år.
2009-06-30

  Junitvillingen
Sorgesamt gripande text...den känns ordentligt...
2009-06-30

  Njord
Vacker vers. Den sista strofen är så talande, säger så mycket om hut vi människor ofta tänker fastän livet ger oss så mycket.
Tack för dessa underbart rimmade rader.
2009-06-30
  > Nästa text
< Föregående

Bodil Sandberg