Jag har redan varit död....Jag har redan känt tomheten i döden....Döden fanns innan jag föddes....

Jag räds inte känslan, jag förtvinar av tomheten....Rädslan är bara en illusion av något jag inte känner till...

Jag är levande...Jag är fylld med energi..Tankar och framtidshopp...Vart finns jag efter allt detta tagit slut?....Jag känner bara till tomheten...vakumet som existerade innan jag föddes...De rättrogna tror något....de otrogna avböjer....Jag....Jag vet inget...jag ser inget jag känner inget....Det är vad jag vet om döden...DET är det enda som jag kan luta mig emot.

Jag räds inte känslan....Bara likgilitigheten...Bara det ingenting som finns runt något som tidigare kallades för mig...

Jag har redan varit död.....Jag var det innan jag föddes...Och kanske är det så enkelt...Att vi dör bara två gånger....Två ynka gånger...Och däremellan har vi kampen som i folkmun kallas för livet.

Döden.......Kan det vara så att jag redan vet det jag inte vill veta?