~*~

Under en utflykt med elever som var äldre
Till New Wye Falls.  Åt vi vår lunch uppå det fuktiga gräset.  [250]
Vår lärare i geologi där diskuterade med iver
Vattenfallet.  Dess rytande och regnbågsskimret
Gjorde den trista parken romantisk.  Jag lutade mig tillbaka
I Aprils dimmor omedelbart där bakom
Din slanka rygg och iakttog det nätta lilla huvudet
Böjt åt ena sidan.  En handflata med fingrar spretande,
Mellan en stjärna av trilliumblomma och en sten,
Pressad mot marken.  Fingrets lilla falangben
Fortfor att rycka.  Sedan vände du dig och erbjöd mig det
En fingerborg full av skarpt lysande metalliskt té.  [260]

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 03/07/09