Varför sa ni ingenting?
Ni kunde ha viskat när jag sov
Ni kunde ha skrivit på en lapp
om det var svårt att säga det i ord
Men jag borde ha fått veta det som alla redan vet
Jag borde fått höra det som alla verkar ha hört

Kändes det bra att låta mig gå i dimma?
Hoppades ni att jag skulle försvinna innan allting blev klart?
Innan mina ögon fick se det som alla andra har sett
Innan mitt hjärta fick känna det som alla andra har känt

Som att ge näring åt en bakteriehärd, eller banta ett undernärt barn
Det som växer är ett stort mörkt moln, av allting ni aldrig sa

Varför lät ni mig tro?
När ni visste att jag trodde fel
Varför lärde ni mig inte att gå,
trots att jag tagit mitt första steg
Jag borde ha fått gå dit alla andra redan gått
Jag borde ha fått springa dit alla andra redan sprungit