om jag blundar
kan jag ännu känna
din lätta smekning utmed min kind
den kom så oväntad
att den högg rakt i min ömmande längtan
jag var inte beredd att bli väckt
nu rör sig åter mitt slumrande hjärta

du fångade ögonblicket i flykten
när jag höll ner mitt garde
i ovisshet värker nu kroppen av saknad
jag är rädd för jag gömt mig själv så länge
och i glömska hade känslan fallit
att bli sedd för den jag är
en oro lägger sig tillrätta i bröstet..

...i denna stund av sorg då jag åter faller...