och där vi staplar fram
emot bortanför berget

som är ensamhetens
hemliga boning

flyr undan
över berget

nedanför synns
inte jag och du

när jag rör vid
ett minne av att
ha hopp

om tvåsamhet finner så
är den ensamma rymden
instängd av

osynlig berg som
vi bestiger

tillsammans i min fantasi
kanske blir det
sant
en dag