och jag undrar vad som blev så fel sist
för jag tycker det alltid slutar
lika konstigt mellan oss

men du hade väl modet
att kunna säga hejdå
fast ett riktigt hejdå hade känts bättre än det här

för vi vet ju båda
det funkar inte,
det gör inte det

trots att vi försöker
(fast mest är det väl du)
så kryper vi allt närmre dörren
och vi borde stänga den nu,
låsa om och gå
skilda vägar

för du är där
och jag är här
det är bäst så,
det vet du som jag


Känner mig nästan
lite obrydd och lättad
fast varför
du betydde ju

men hellre det här slutet
än de andra som jag
fruktat så länge

och vad hade vi
hoppats på egentligen
två vilsna själar som hjälper
varann
vart mer kan vi komma?
det fanns inget mer
än en hjälpande hand här hos mig

men min hand är
sönderklämd nu
och den som tar
måste ge
men jag bara ger hela tiden

men du var inte sån
som bara tog
för du gav mig hela din tid
och jag lyssnade inte ens på vad du sa