livet har vi alla till låns

vi vet aldrig när det tar slut

vi tar det för givet

vi slösar med tiden

vi slösar med att tro att vi är odödliga

vad gör vi när vi vet att våra dagar de facto

är räknade?

blir vi då först mer varse om att livet är

en gåva vi fått till låns

för att förvalta och växa som medmänniskor