glömt hur man älskar
Är det möjligt att leva utan kärlek så länge så man glömmer bort hur det kändes att vara kär? kan kärleken vara något ont? Folk har sökt hela liv för att finna den tuan att lyckas, andra hittar det bakom hörnet. Hur kommer det sig? är kärleken endas ett privilegium för dom tursamma? eller dom starka?

För om det är så, vad gör man om man inte tillhör den kategorin? Genom åren har människor dött och dödat i kärlekens namn. Men vad är kärlek förutom ett gäng bokstäver som satts ihop av någon för länge sedan och gett dom en betydelse som har makt att krossa hjärtan och bygga upp dom igen. Makten att få folk att ta livet av sig, makten att bringa evig lycka åt dom som anser sig ha den.

Sitter här och funderar på tiden då det var du och jag. Bara du jag och kärleken, vi kunde sitta timmar utan att säga ett ljud och bara låta våra händer sakta stryka över varandra när våra läppar rörde varandra var det ett intyg på att det alltid skulle vara vi två. Men verkligheten kom ifatt oss och vår kärlek dog,

gick det sakta eller fort? försöker att inte tänka på det för det gör aldeles för ont. Vi hade det ju så bra allt var så lätt vad var det som kom bort? Tänker på dig nästan hela tiden men med tiden har mina minnen bleknat, känslan av när vi kysstes är borta, när vi pressade våra händer mot varandra är nu ett minne blott, kan inte minnas känslan av hur jag kände när du steg in i rummet och sa att du ville vara min för evigt. Ju mer jag tänker på dig ju mer bleknar du i mina minnen.

Jag fäller en tår och bävar inför dagen då jag tänker på dig och du försvinner,jag vill bara röra dig en sista gång känan din aläppar mot mina din hud emot min. Ge mig något att ta med på min ensamma väg för det är allt jag behöver här i världen för vad vore jag utan minnena av dig? För utan minnena av dig glömmer jag bort hur man älskar och hur det var att bli älskad.