Det var en gång en drottning som inte hade MVG i syslöjd. En gång när hon sydde klantade hon sig riktigt ordentligt och stack sig i fingret. Hon blodade ner både den intarsiaprydda fönsterkarmen i ebenholts och det omgivande snölandskapet. Dessutom visade sig nålen vara infekterad, varför hon ådrog sig Hepatit E. Drottningen avled i hemska plågor efter att ha givit liv åt ett snorigt flickebarn, som fick namnet Snuvig.

Kungen satte in en ny fönsterkarm och skaffade en ny brutta med narcissistisk läggning. Hon satt mest framför spegeln och snackade med sig själv. Snuvig växte upp, drog runt på stan och drogade som hon behagade. Ibland skickade hon hem en leverbiopsi för att visa att hon fortfarande existerade. Eftersom farsan och plastmamman inte verkade bry sig nämnvärt ledsnade Snuvig på att revoltera och beslöt sig för att försöka finna sitt sanna jag i skogen. Hon styrde kosan rakt NV ut bland grönsakerna och snubblade över en liten stuga byggd i LEGO.

Snuvig begrundade sakernas tillstånd, blandade några av sina bästa örter i pipan och drog ett djupt bloss. Därefter snöt hon sig ordentligt, uttalade de magiska orden "Who´s that fuckin' Alice?" och krympte genast till lagom storlek.

Tröskeln hade fyra pixelknölar, märkta LEGO LEGO LEGO LEGO. Sängarna var förstås lika knöliga och vinpokalen satt barnsäkrad i bordet.

//: Hej hå hej hå vi till vår druva gå! :// hördes det utifrån.  In spatserade sju galna legosoldater bärande på en vintunna i hårdplast. De drog bägaren ur bordet som svärd ur sten, lät den gå runt och presenterade sig för snorflickan. Snuvig tog sig en djup klunk ur bägaren och kände sig jordad. Hon var bland likar. Demonerna och hon hade samma intressen, andades samma luft,

FETTO delade hennes intresse för långsamma kolhydrater,

SVETTO hennes faiblesse för extrema feromoner,

AMARETTO hennes vana att supa sig full på äcklig likör,

FÖRE-DETTO hennes avsky för two-night-stands,

VILLAGHETTO hennes allergi för gräsmattor,

VETT-o-ETIKETTO hennes skräck för att införlivas med hagasessorna,

STILETTO hennes kärlek till det bubblande blodet.

Nätterna i Krusty Krab var ljusa, långa och hade en pedagogisk färgskala. Snuvig kände för första gången att hon började få ordning på sitt liv. Hon snöt sig i en liten tyllvinge som hade tillhört en LEGO-fe. Då knackade ett lillfinger på dörren.

Snuvig kände genast igen sin plastmoders bågmönster, slickade tillgivet fingerblomman av gammal vana och föll genast till marken. Stopp-och-väx.

Legodemonerna byggde en kista av transparenta 2 x 1-bitar och placerade Snuvig däri. Deras tårar doftade som Super Attack-lim. Dock hade örtblandningens timma slagit. Snoret sprängde legokistan och Snuvig återvann sitt gamla hemvanda lönnfeta BMI.

Prinsen, som just passerade, tyckte det var det äckligaste han hade sett. Han utbytte blickar i samförstånd med styvmodern och lät blicken vandra över hennes fagra gestalt ända ner till de röda lackpumpsen. Drottningen läste hans önskan och räckte honom skorna. De hade samma storlek, 41. Hon klev i hans kragstövlar och de ravade hela natten.

Snuvig gick hem till farsan och hjälpte honom med tvätten. Hon tog med sig LEGO-stugan och placerade den på sitt nattygsbord. Nu behövde hon aldrig mera vara ensam.