Jag önskar nog ibland att jag lät
de krossade minnena vara glömda
att jag lät bli att plocka fram

de fläckiga minnena
de som sved som salt i sår

Ibland önskar jag nog
att de där minnena
som skaver mot själen
likt sanden mot huden
att de var glömda
i nån låda
bland dammet
och spindelväven

att minnena av tårar
av ord som sårar
av nätterna
då tårar vätte kudden
att de minnena
var gömda
för att aldrig dammas av

men så fick jag åter
se en torkad ros
och ett gammalt gulnat brev
och minnet kom
som vågorna
åter sköljde de
själens strand
åter sved mitt hjärta

åter kom minnena
som jag önskat
att jag hade gömt
tillbaka