Du fyller mej med hopp och glädje
Men jag har ingen rätt att känna så
För jag känner inte dej
Det enda jag vet är att
Trädet blommade en gång
och att det var sött och utdraget
Det enda jag vet är att jag vill ha mer
Men det måste för alltid förbli en vit bländande yta
En blå vit skiva som hindrar mej från att se
Om jag går vidare
Kanske grådisets regnhala grenar
förvandlas till grått